Johanna på andra sidan jorden

Hej där hemma i regnlandet!
Här skiner solen som vanligt, fast nu menar jag verkligen endast det gula klotet på himlen och ingenting annat. Skulle snarare säga att min "kära" volleybollcoatch är som en åskmoln på himmelen. Har tryout för volleyboll JV/varsity denna vecka. Efter att ha fått förklarat för mig att det under tidigare år inte varit säskilt svårt att komma med tänkte jag att kanske till och med jag skulle grejja att få en plats i Vipers-laget. Ha vilket skämt! I måndags första av fem tryout gånger kom det 41 tjejer som ville visa att dom för bäst och platsade i laget, en av dom var jag!
mån: 15.30-18.30
tis:15.30-18.30
ons: Running 1,5 miles (ca 3 km) + 15.30-18.30
tors:15.30-18.30
fred:15.30-18.30

3 timmar varje dag, 3 timmar! Detta är verkligen inte som i Sverige, utan på min skola är det blodigt allvar. De tre coatcherna går runt med papper och penna och antecknar friskt. De uttmanar oss att pucha oss till våra yttersta gränser. Det är inte tillåtet att gå under dessa tre timmar, utan man måste alltid jogga eller springa. uppvärmningen är 1 h. Fast detta är inte uppvärmining, UTAN MER ETT FYSPASS! Vi tjejer är helt genomvåta efter uppvärmningen och då startar volleybollens andra del. Folk får svårt att andas och vissa gråter för att det är så tufft. Jag är så himla stolt över min presetation under det 3 första dagarna. Just nu är klockan halv 8 på morgonen här och jag kom hem från tracklöpningen för en timme sen. Måste bara berätta stolt att jag slog min förra tid med 35 sek! Nu är jag nere i 12.58 min, bra för att bara mig. Jag kom in på en 7 plats i morse och det gjorde mig verkligenm lycklig, i måndags hade vi ett fysprov som skulle mäta vår kapacitet för armmuskler ,,.

Inte nog med detta, jag kanske eller troligvis bara gör detta i "onödan"... Jag kommer inte platsa i laget på skolan, för få platser och för många tjejer. Coatchen favoriserar som bara den, hon väljer de tjejer som har varit med sen skollaget startade för 3 år sen, så man kan säga att 8 platser redan är borta!!




Tash and I





Något som känns mindre bra däremot är att här i Arizona är det inte vanligt att man umgås på helgerna. Det som jag är så van vid att bara kunna sätta säg på hojjen ner till stan, bryggan och möta upp ens vänner. Eller bara en sådan simpel sak som att ta en kaffe efter skolan. Detta är helt omöjligt där jag bor, folk är utspridad och alla tar skolbussen som bara går två ggr på dag, en på morgonen och en direkt efter skolan slut. Känns väldigt jobbigt, så den sociala biten saknar jag helt galet mycket!
Ska ge detta ett försök en månad, annars får man väl nse vad alternativen är. Flytta? Byta region? Vet ej!



TÄNK PÅ MIG, FÖR JAG TÄNKER PÅ ER! DET ÄR JU TROTS ALLT TANKEN SOM RÄKNAS!!!


Kunde knappt stiga ur sängen i morse, om ni har sett min tax, Ville någon gång, föreställ er att mina ben är lika korta som hans...