Johanna på andra sidan jorden

Vissa har redan kommenterat min facebook status, och noterat att min kropp inte riktigt är den samma för tillfället..

I tisdags var jag helt sjukt laddad inför mitt race, efter min heldag med gänget i Sunapee (drömdagen!). Jag kände att jag var i toppform haha, för ovanlighetens skull liksom. Hur som helst, precis som vanligt kände vi av banan, alla 70 tjejer som kör på den, och sen sattes första GS loppet igång. Jag förbättrade min tid med en hel sekund från förra veckan och kände mig lite stolt då jag hade extra mycket "publik" som tittade på mig när jag kom svängades ner för backen melan porterna. Upp iigen efter 30 minuter då det var dags för mitt andra och sista run. Jag var taggad som få, och fick till en bra start... en kort bra start kanska jag borde säga. Körde mot min tredje gate och en av mina skidor fastnade emallan porten polarna istället för runt. kunde inte stanna allt gick bara föör snabbt så jag körde rakt igenom med väldans fart och en rejäl smäll på mitt knä. Jag fattade nog inte riktigt vad som hänt, och mitt adrealin pumpade på max. så det enda jag hade i huvudet var, och johanna ställ dig upp och fortsätt ner i mål så att du iallfall for ett godkänt åk och piäng för det! men när jag ställde mig upp ramlade jag bara ihop för att jag hade bara ett ben att stödja på.
låg inne på båren på skipatrol 1.5 timme, de byggde värsta ställningen så att inte mitt ben skulle röra sig. Hade mary. nick och alex vid min sida hela tiden och det ´kändes verkligen varmt inombords. som när man dricker varm choklad för snabbt och man blir helt varm inombords ni vet?
Inne på skipatrol ville dom skicka mig till sjukhuset, men jag var rackarns tveksam. Det är kanske är naturligt när man aldrig har varit på en sjukhus som en seriös patient. för att man är van att ha sin lilla akademiska pappa hemma 24.7. Men trots mina tankar och ideer om åka till sjukhuset or not, så blev jag dit skickad. 2 timmar på sjukhuset omkring rullandes i en rullstol, röntgen hit och doktorsbesök dit. Försäkringstelefonsamtal där och ett rakt ben som inte går att böja för tillfället här.... Ja ni, det kanske inte riktigt vad jag räknat med under min amerikanska födelsedag att hoppa omkring på kryckor... YFU möte i helgen också haha, gör ju itne saken bättre att hela USA ser mig i mjukisbyxor och en sweatshirt och kryckor med ett ben som inte ser ut att ha en mitten!
    Men rackarns vad mycket attention jag fick i skolan, kändes som om halva skolan var där på onsdagen med ögon stora som meloner och frågde eller snarare skrek i korridorerna
-JOHANNA VAD HAR DU TAGIT DIG TILL!
fast trots allt hade jag ju en väldans bra anledning.....skirace!!!




hur som helst nu räknar jag ner dagarna jag får bli av med dessa pinnar som stödjer mig vart jag än går..
Midterms i skolan, de dödar mig för tillfället. Gått jätte bra förrutom engelskan då skolans mest hatade lärare (hon alltså) skulle göra ett cp svårt prov som inte ens amerikanska barnen fattade. Men hur som helst, inte direkt att jag tänker på det nu! Sover när jag kommer hem från skolan för att jag inte kan sova djupt under nätterna för att jag knappt kan röra mig. går liksom inte att vara en elvisp och snurra och vända sig hit och dit längre,...



PUSS från sjuklingen